Love the way you lie


Just nu saknar jag känslan av att vara kär. Så där galet kär som jag bara varit i en person, en person som jag knappt vill tänk på längre, eftersom det känns så äckligt och falskt. Så där kär så "This is the first day of my life" blir det enda möjliga soundtracket att ha på reapet, samtidigt som leendet är för stort för att hålla inombords. Klart det kommer väl någon gång, kanske, det är väl klart egentligen. Men hur jävla pepp är det då? Att vara helt tom och kall inombords, att bara känna hat eller girighet. Även om hela världen har öppnat sig och jag mår så jäkla bra så vill en del av mig slåss med. Ha bekräftelse och kärlek och samtidigt slå bort allt och leva det tonårsliv jag älskar.
What was going on today? | |
#1 - - Nadia:

Åh, du är så fin! :*

#2 - - Isa:

När tiden är kommen så sitter jag gärna och lyssnar i timmar på prat och skratt om hur underbart det är!

#3 - - IDA.:

Klart den dagen kommer♥

(btw, när kommer du hem från Småland? Vill hitta på nåt:*)

#4 - - Ida:

Förstår vad du menar. Det är alltid jobbigt att vara kluven över känslor, och det är ju känslor som kan uppta så mycket av en så det känns ju som att de blir större i tanken eller hur jag ska uttrycka mig...hoppas att du klarar dig igenom alla negativa känslor och kommer ut strålande på andra sidan bara :)

#5 - - lovisa/polichinelle:

du är så jäkla fin.

#6 - - isabella:

fan vad fin du är!

#7 - - Virvelvindsflickan':

Håller med dig!

#8 - - Anonym:

Äckligt och falskt? :( <3

#9 - - Tintin:

Jag har aldrig varit kär :(

Upp