Jag visste det. Förlåt vackra underbara Sverige, förlåt att jag inte drog mitt strå i stacken, förlåt att jag kallade mig socialist utan att slåss till sista blodsdroppen. Förlåt alla jag satt i skiten, som jag lämnade åt den bruna vågen. Jag lät mig vaggas in i tryggheten Stockholm ger i sin anonymitet och politiska medvetenhet - jag glömde mina rötter, mina bänkkamrater som skrek rasistiska ord redan i förskolan. Jag glömde missnöjdet som alltid funnits mot alla som inte ser ut som normen - för helvete, jag var ju Fi och utanförskap förkroppsligad i Hudiksvall. Jag glömde hur lätt folk väljer att inte se till sin grannes behov när de själva står utan den säkerhet de föddes in i.
Förlåt. Förlåt så jävla mycket att jag tog tryggheten förgivet. Det ska inte hända igen. Och alla - nu speciellt får vi aldrig
glömma vad SD går på val med. Hjälp de hemlösa allt ni kan, låt inte SD röra dem.
Som Tula-Lina sa: Fuck Beach2015, nu är det Val2018 som gäller.
Gråter när jag läser detta. Du är så himla fin. Låt oss resa oss upp när vi sörjt klart. Låt oss resa oss upp tillsammans!