Jag vet faktiskt inte hur jag ska uttrycka mig om det som hänt senaste dagarna, för den här debatten är så vidrigt svår. Det som hänt i Frankrike är så himla vidrigt, så fruktansvärt och det finns ingen som försvarar attentatspersonerna. 12 människor dog, 12 personer med familj, framtid och drömmar. Det var sjuka individer som mördade dem.
Och HUNDRATALS personer har engagerat sig, till och med miljontals. Men jag kan inte undvika att känna dubbelheten. Varje dag mördas mångdubbla människor i Syrien, i Palestina. Vart är vårt engagemang där? Och att Charlie Hebdo fortsätter publicera kränkande och respektlösa bilder, i extra stor skala nu dessutom, kommer inte leda till en större yttrandefrihet. Det är inte en yttrandefrihet att kränka utsatta och minioriteter. Det är ett hatbrott. Inget en förtjänar att dö för, kanske inte ens straffas för ibland, men Jag är inte Charlie, för jag skulle aldrig medvetet förtrycka och uppvisa respektlöshet mot grupper som redan är utsatta.
För mig är satir något en riktar uppåt, mot att förändra maktstrukturer, få en att tänka till och förändra världen. Inte något som en använder för att pusha gränserna bara liite till. Inget en använder för att få uttrycka rasism, sexism etc. (googla Charlie hebdo racism).
Men jag vet faktiskt inte. Hur tänker ni?
Jag tänker som du.