3 snabba

Foto: Aje Hedlund
City Studios Sweden AB
 
För några sommarveckor sedan så följde jag med Sofia till City Studios för att hon skulle fixa diverse, och så ville Aje ta några bilder på oss två. Sagt och gjord så slängdes vi upp framför kameran for the lolz, och igår fick jag bilderna (eller ja Sofia skickade mig dem för några veckor sedan men datorn crashade då innan jag hann se dem ehehhe). Roligt med en spontan shoot, roligare med en seriös som skedde igår!
 
What was going on today? | | 5 kommentarer |

Ang. Hijabuppropet

Kritiken rosar runtom i Sverige (världen) och jag vill uttrycka min åsikt också. Jag ber om ursäkt i förväg - jag har svårt att sätta mina tankar, mina åsikter angående detta i ord. För jag vet bara hur jag känner, men det kommer inte ut ordentligt känns det som. Men det kanske kommer ut rätt till er, hoppas!
 

 
Varför tog jag en bild med hijab på mig? Jag som knappt vet något om plagget i fråga?
 
För att det ska vara Okej att vara klädd hur man vill i Sverige, Världen. Att en gravid kvinna blev misshandlad - kanske på grund av plagget hon bär, är hemskt. Men helt ärligt orelevant i mitt agerande. Alltså tolka mig inte fel. Jag skulle skrika, slå och sparka mannen i fråga om jag såg det ske. Jag skulle skrika, slå och sparka  hårdare om jag fick reda på att grunden var rasism. Men det hade jag gjort också om jag hörde att det var på grund av sexism, eller annan diskriminering.
 
Och vi VET att hijab är en grund i diskriminering. Så som kort kjol, djup klyfta, tatueringar, orakade armhålor, män med smink, hudfärg, efternamn och så himla många olika saker också är. På olika nivåer - självklart! Men mitt agerande - och så många andras tror jag, handlade mer om normaliseringen i plagget. Inte om problematiseringen som finns. För det finns en problematik runt slöjan - jag har nog aldrig hört någon förneka detta. Men man ska likförbannat kunna ha på sig det och känna sig trygg i att gå ut. Så som alla plagg i som finns.
 
Att det finns folk som tycker att man ska täcka kvinnor är helt jävla sjukt i huvudet. Men att det ska finnas folk som vill tvinga kvinnor att inte täcka sig är lika galet. Vad om jag skulle gå iklädd burka imorgon - för att jag vill, och jag blir nedslagen för detta. Ska det vara så i Sverige(världen)?
Nej. Och det ska inte heller ske på grund av min korta kjol eller neongröna hår hår heller. Och det är det hijabuppropet var för mig. Att folk runtom drog på sig något som är en diskriminerande grund - en till och med farlig faktor ibland, i stöd till att "du får ha på dig vad du vill".
 
Tror någon seriöst att det hjälper de kvinnor som inte frivilligt valt slöjan att dessutom bli nedslagen? Att bli tvingade att gömma sig i sina hem i rädsla för folket som kommer utföra hataktioner mot dem om de visar sig ute?
 
På samma sätt som Sverige gjorde upprop mot dödshotet mot orakade armhålor gjorde vi upprop mot att bli nedslagen om hen bar hijab - på samma sätt som vi skulle göra (om det var bekräftat) om någon blev mördad för sin korta kjol.
 

Och ingen i Sverige förnekar problematiseringen i slöjtäckta kvinnor - vi förnekar sällan problemet av sexualiserade kvinnor heller. Vi förnekar inte våldet, förtrycket dessa kvinnor får stå ut med - hur långt kampen kommit och hur jävla hårt de kämpat. Men den som vill ska alltid kunna sätta på sig en slöja, sexualisera sig så mycket som det bara går och flasha sin håriga snippa för världen när som helst - utan att något våldsamt händer av det.
 
"I disagree with what you say(wear), but I will defend to the death your right to say(wear) it"
 
Det enda jag saknade i den här aktionen var männen i hijab. Var var ni? Vart var ert stöd i den sjuka, förtryckande värld där en kvinna blir nedslagen på grund av ett klädesplagg? Varför bar ni inte ett av världens mest komplicerade plagg denna enda dag?

Har ni tänkt på -

Att så många aldrig sett hur deras kropp "faktiskt" ser ut. Jag har själv aldrig sett min kropp orörd, orakad. Sen första hårstrået i princip var jag framme med rakhyveln - det är över åtta år sedan. Åtta års reducering, retuschering. Även om jag fått en så himla skön inställning till det överlag nu har det nog aldrig gått över 4 veckor utan att jag åtminstonde ansat någonstans, fixat lite. Och jag minns när man var ung och det äckligaste man visste var ens ben, bikinilinje, armhålor.
 
Jag kan såklart inte gissa allas erfarenhet - det finns folk som aldrig rört en rakhyvel, det finns folk som anser sig inte behöver röra en - men så många(/tjejer) jag talat med erkänner att det var många år sedan de såg håren på sina ben helt utväxta, eller hade en buske under armen att mäta sig med sin pojkvän.
För det där är viktigt - även om man faktiskt skapat en fobi mot hår (så som alla fobier har de uppkommit, och bör övas bort, jag har övat bort min egen mycket) så är den oftast brutalast mot en själv - att ens partner har orakade ben bekommer en sällan.
 
Detta gäller såklart mer områden - folk som är sminkad större del av dygnet än de inte är det, folk som alltid drar in magen lite, lite. Folk som inte orkar med sin kropp när vi alla egentligen ser likadana ut i grunden.
 
För mig kommer det nog rinna ut i sanden när jag börjar bli redo för barn antar jag, för får jag barn ska det aldrig lära sig att folk ska retuscheras för att "mamma ska känna sig lite fin ikväll". Men vem vet hur världen ser ut om ett decennium.
 
Tycker ni inte det är sjukt? Att man retuscherar sin kropp fast man inte vet hur den skulle se ut orörd. Klart tidningarna minimerar oss till noll när vi själva kämpar för att få bort minsta skavank. Eller är jag ensam om det överlag?
Upp