Glöm inte att rösta

Den feministiska våren - idag gäller det! GÅ OCH RÖSTA, rösta på vad ni vill såklart, men hur coolt skulle det inte vara om 20 år, när vi har egna ungar och allt och bah "Jag var med i den rosa vågen. Vi gjorde skillnad, därför kan du göra och vara vem du vill nu!!"? Att vara först och störst med JÄMSTÄLLDHET, på samma sätt som Holland är med knark? Vad vill man helst?!
 
Till och med min söta pappa, han som alltid är först med det senaste men alltid går sin egen väg utan att lyssna på vad samhället säger, han med myggjagare och rockabillyfrisyr och som är grunden till min feminism utan att veta om det själv - till och med han! Svarade "Feministiskt initiativ! Såklart. Dags att röra om i grytan hos gubbarna där borta" när jag vågade mig på att fråga vad han röstar på. 
 
Kan han kan vi och GÅ FÖR FAN OCH RÖSTA! Kommer ni inte på något alls så rösta på Satanistiskt initiativ - lite roligare än blankröst. ;) 

Ont i hjärtat

Körkort på barn, ja tack.
 
Rösta med hjärtat imorgon, låt oss förändra normerna. Snälla.
 

"Tjock" ska inte vara något fult

Jag minns precis den dagen jag fick min största grund till kroppskomplex, den dagen jag lärde mig att "tjock" är ett fult ord i vårt samhälle, något man absolut inte vill vara. Hade ju alltid fått höra att "åh så smal" och "när du fyller tjugo så kommer godiset ikapp!" och det var absolut så förstörande. Varför skulle det vara så illa att godiset kommer ikapp? Varför är samhället så rädd för TJOCK? Men ett tillfälle jag verkligen minns har fått mig i efterhand att inse hur mycket de som älskar oss mest kan råka förstöra. Jag var väl något runt 11 år gammal och det är ju då barnkroppen börjar släppa och "vuxenkroppen" börjar smyga på. I tonåren är man väl överlag rundast, och det visste jag alltid och hade inget problem med den tanken.
 
Pappa säger: Nämen, har du gått upp i vikt? Du börjar se lite kurvig ut!
 
Och jag tänker: Nämen, vad kul. Jag börjar se vuxen ut.
 
Och mamma säger: Men gud, säg inte så! Man säger inte att man gått upp i vikt.
 
 
Båda två sa det för att vara snäll - pappa har alltid haft svårt för sociala regler men det var ärligt och hade inte alls skadat mig den dagen. Men mamma, som lärt sig "hur tjejer fungerar" trodde han la grunden för "rädslan att vara tjock" och genom det lade hon en rädsla för att vara tjock. För allting som du själv inte vill vara blir grunden till ett diskriminerande.
 
Pojkar som klär sig i kvinnokläder blir utskrattade - för det är så jävla komiskt.
Att vara tjock är något humoriskt - bilder på dubbelhakor, alla TV-serier någonsin.
När man ska göra en dialekt på kul - och det hamnar alltid på "invandrardialekt".
 
Men "tjock" är ju bara motsatsen till "smal". Om man slutade göra en tabu runt ordet så skulle det inte ses som något hemskt? Om man slutade vara så rädd för "tjock", så skulle man arbeta bort de hemska komplex vi har, sakta men säkert. Jag som "smal" har såklart inte tolkningsföreträde, får knappt uttala mig om det här. Men här är världens bästa lista som vi alla bör läsa, och tänka igenom:

Orginalet finns här, hos Dahmer.

- Smala som fotar sig själv underifrån eller med tillgjord dubbelhaka för att liksom hihihi titta på mig så skojsig och TJOCK jag ser ut! Att vara tjock är humor. Att skoja om övervikt är humor. En del skäms inte för att driva med sitt ätande, nypa sig själv i den ickeexisterande valken och ojja sig med glimten i ögat. Bara det att vi som är tjocka på riktigt inte tycker det är lika kul som de smala som skojar. Men MAN SKA JU TÅLA LITE SKOJ VADÅ HAR DU INGEN HUMOR ELLER?

- Smala som önskar övervikt på folk de ogillar som om övervikt är det värsta som kan drabba en människa. ”Hoppas hon blir TJOCK!” för huuuuu vad äckligt usch rätt åt na!

- Smala som approprierar övervikt. Typ Jennifer Lawrence men också vanligt svenskt folk. Som är smala/normviktiga men envisas att lavja tjockis eftersom att de typ inte lider av undervikt.

- Smala som koketterar med hur MYCKET och onyttigt de äter, för de bryyyyyyr ju sig inte om sånt de vill ju bara njuta av livet. Prova att säga samma sak om du är tjock. Kan säga att det INTE är lika uppskattat.

- Smala som säger ”men du väljer ju att vara tjock”. Jag hade en (fd) vän som ofta talade sig varm om kroppsacceptans och snäva ideal men som sa precis så till mig och när jag protesterade (argt) så avslöjade hon att hon räknade mina (och min andra tjocka väns) milkshakes varje gång vi gick på Fridays. Diskussionen blev ganska hetsig och jag behöver kanske inte berätta hur dåligt jag mådde efteråt.


 

Jag är en sån som gjort mig galet skyldig till att koketta om hur mycket jag äter - ofrivilligt och omedvetet oftast. Eftersom folk alltid klagat på att "jag äter för lite". Nu för tiden, när jag ibland måste "försvara" mig för sådana påhopp, så försöker jag tona ner det och lägga till "det kommer ju komma ikapp" men det är ju LIKA förstörande. Vadå Komma ikapp?!?! DET-ÄR-MAT. Att inse sitt eget priviliege och ansvar suger alltid, för ja man MÅSTE lära sig om nya mönster, nya meningar och nya förhållningssätt. Man måste lära sig att om man är en medmänniska så Har man ett ansvar. Och förutom "Inte alla män.." så hatar jag nog allra mest "Inte alla smala..". Alla smala passar normen, och alla smala drar fördel av normen. Jag kan aldrig ta mig rätten att prata om någons kropp - och det inkluderar alla sakerna i listan ovanför.

Du och jag har aldrig rätt att göra oss roliga över andra människor. Man måste inse det hela tiden, man måste sortera sina ageranden och tänka på vem och vad man sårar och gör sig rolig över. När världen är jämställd och rättvis så kommer inte män i kvinnokläder vara humoristiskt, och tjock kommer bara vara motsatsen till smal. Nothing more, nothing less.

Upp