Politik i luften
Känner ni er också livrädda?
För hur valet ska sluta, och över hur folk tänker?
Känner liksom en mental spärr i allt jag gör och skriver - hur oviktigt det är, så jag bara ger upp istället.
Jag hoppas på en socialistisk anda, över en kärleksvåg över landet och att den bruna vågen vänder och dör ut. Att folk vänder hatet ryggen och inser att "Oh my, vi är alla olika, men alla awesome och alla har olika förutsättningar till att leva".
Jag hoppas på en socialistisk anda, över en kärleksvåg över landet och att den bruna vågen vänder och dör ut. Att folk vänder hatet ryggen och inser att "Oh my, vi är alla olika, men alla awesome och alla har olika förutsättningar till att leva".
Jag hoppas på en värld där alla bah, får älska varandra villkorslöst. Älska sig själva villkorslöst. En värld där faktiskt det _bara_ är sjuka människor som skadar, mördar, våldtar. Och inte som idag - det kan vara vem som helst. Ens syskon, ens kusin, ens förälder. Eftersom så många är ovetandes om vardaglig rasism, sexism, transfobi, funkofobi, homofobi. Att så många inte har rena, kärleksfulla tankar.
Och faktiskt går på val med dessa tankar. Som lägger en röst - som kommer påverka dig, mig, grannen - med hat och orättvisor i tankarna. Hur galet är inte detta? Om jag bara får önska mig en sak i år, så är det att Kristna värdepartiet och SvP går minus 0% i röster. Snälla. Låt ingen rösta bort mina rättigheter.
Rösta rosa! <3